Nu ar vardagen igang, kanns ganska boring om jag ska vara arlig. Men vardagen blir lite lattare av 25 grader, ett glas vin ute i solen i mitten av augisti. Trakigt ar dock att Alle gar i kvallskola och jag jobbar pa dagarna vilket innebar att vi inte ses sa mycket.
Nar jag kom hem fran jobbet idag fick Alles mamma ett telefonsamtal och sedan horde jag en del pustande och fula ord fran nedervaningen. Che due palle, ancora, ma quando é che mi lascia stare? Det visar sig att hon tagit pa sig att gora ett jobb for en gubbe. Denne ringer nu och undrar om de inte kan traffas pa en bar for att justera lite i ritningen som hon gjort. Lite misstanksamt med tanke pa att for att kunna ratta till felet behovs ett speciellt bord med belysning som hon har hemma. Vilket han ar val medveten om da han var pa besok bl a i lordags. Sedan hade han visst ringt fler ganger. Manga ganger. Med diverse olika ursakter for att traffa henne. Vem ar det mest synd om? Henne, som har en 85 aring pa halsen? Honom, som ar olyckligt kar?
Han kom forbi ikvall i alla fall, just nar vi skulle ata. Hon fixade snabbt till felet, stangde snabbt dorren efter honom och pustade ut.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment