Mat, mat, mat och ater mat...

Igar hade jag och Alle en lang diskussion om hans mammas matpassion och hennes "att- handla- mat- beroende".
Maten ar valdig viktigt har, vilka tider man ater, var man har kopt maten och vilken arstid man ater vad.
Har varit pa middagar (aven med unga manniskor) dar det har diskuterats mat och restauranger i timtal, for mig blir bara for mycket. Personligen har jag ett visst intresse for att laga mat och tycker att det ar kul att exprimentera lite i koket nar tiden finns. I en italiensk matintresserad kvinnas ogon anses nog mitt intresse lika med noll.

Alles mamma staller sig i koket och lagar mat det forsta hon gor nar hon kommer hem fran jobbet. Sedan ater vi tillsammans och ofta hander det att hon staller sig i koket igen efter middagen for att laga maten till imorgon.
Hon aker pa Esselunga, Italiens motsvarighet till Ica i princip varje dag och kommer hem med fullpackade kassar. Kylen ar proppad till max, fruktskalen pa bordet skulle racka i tre veckor for en normalt fruktatande trebarnsfamilj.
Hon skaller pa oss for att vi inte ater och att hon maste slanga mat. Men problemet ligger inte i att Alle och jag inte ater tillrackligt utan i att hon handlar och lagar for mycket mat for tre personer.
Igar bestamde vi oss for att forsoka prata med henne. Vi vet dock inte hur vi ska lagga fram detta pa basta satt utan att verka otacksamma for hennes matlagning for det ar vi inte, tvartom detta lar vara den enda period i mitt liv dar jag ater sa god mat varje dag.