Dåtid, NUTID, framtid.

Vanligt ordspråk:

"Meningen med livet är att minnas gårdagen, drömma om framtiden och leva i nuet".

Varför ska det vara så svårt? Att leva i nuet, att uppskatta det man gör just nu? Jag är expert på att minnas gårdagen och drömma om framtiden. Men inte det viktigaste, att leva här och nu.
Jag älskade att bo i Italien, men samtidigt var jag inte hundra procent nöjd för jag var så nyfiken på hur det skulle vara att testa något annat. Så efter många om och men tog jag mitt pick och pack och åkte till London. Vad händer? Vill inget hellre än att åka tillbaka till Italien och drömmer mig dagarna i ända bort till Parmas kullerstensgator, mina underbara vänner och livet där. Varför kan jag inte uppskatta min vistelse i London? Visst, jag har kul på många sätt och vis och det händer en massa saker hela tiden. Nytt folk, nya ställen. Men det gjorde det för mig i Italien också. Pratade hela tiden med nya människor. Utökade min bekantskapskrets otroligt mycket det sista året. Besökte nya platser hela tiden. Ändå ville jag testa något annat? Jag får det inte rikigt att gå ihop.
Så jag bor i London, vaknar upp varje morgon här men ägnar hela dagarna åt att minnas min gårdag i Parma och drömma och min framtid i Parma. Är inte det att slösa bort en hel erfarenhet i ett annat land? En erfarenhet som jag så gärna ville prova?
Jag måste bättra mig.